Marie Fredriksson är och har alltid varit bättre solo än i Roxette. Vemodet och känslorna i hennes sånger är fantastiska. Allt hon gjort är definitivt inte bra men skivan Den ständiga resan innehåller en del otroligt bra låtar. Kanske beror mina känslor om den skivan på var jag befann mig i mitt liv?! 1992 var ett år då mycket hände och en stor del av mitt liv var vemodigt. Maries skiva passade mig bra just då och nu då jag återfunnit den så kommer känslorna tillbaka. Sedda med lite distans så känns de bättre än de gjorde då.
Mellan sommar och höst får denna gång illustrera denna skiva men det finns fler pärlor på den.
Marie Fredriksson – Mellan Sommar Och Höst
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar