Tuva Novotny var länge en riktigt lovande skådespelare. Efter roller i bl.a. Smala Sussie (där denna låt är från) så gjorde hon en del Hollywoodroller och jag tycker det var där hennes fall från stjärnorna började. Numera tycker jag att hon bara är en skådespelerska i mängden och i flera roller har hon varit ganska medioker.
Kanske borde hon satsa lite mer på sången istället :) För i Newfound lover visar hon att hon faktiskt kan sjunga riktigt bra. Låten är skriven av David Shutrick som gjorde ett par singlar i början på 90-talet som jag tyckte var usla (Sambos på försök är ett exempel) men här har han verkligen lyckats göra en kanonlåt.
GOD JUL på er allihopa!! Idag kommer flera inlägg med julsånger från olika tider. Skriver inget om dem mer än att de alla är bra och på något sätt berört eller roat mig :)
Tittade på ett avsnitt av Cold Case idag och kom att minnas ett av de avsnitt av serien som verkligen berörde mig. Den handlade om färgade män som hängts av en mob i USA. Minns inga detaljer mer än att avsnittet berörde och en stor orsak till det var att de spelade Strange fruit med Nina Simone i slutet av avsnittet. En sång som fördömde den rasism som fanns (och fortfarande finns) i USA. Strange fruit hänvisar till de färgade män som hängdes av lynchmobbar i södra USA och får en verkligen att tänka till. Nina Simones fantastiska röst gör detta till den bästa versionen, även bättre än Billie Hollidays "orginal".
Bruno Mars blev ett känt namn då han var med på B.O.B.s Nothin´ on you. Men han hade redan innan dess varit med och skrivit flera stora hits, bl.a. Flo RidasRight round. Brunos senaste hit är dock hans egen och enligt mig den bästa låten han gjort. Grenade är mer av en popsång än det andra han gjort och visar att Bruno verkligen an bli ett namn vi får höra ännu mer av framöver. Det ser jag framemot, men för tillfället njuter jag av Grenade :)
Ännu mer spansk musik kommer fylla min lägenhet och denna blogg :) Ni får stå ut och njuta av underbara låtar med spansk sång. jag kan inte mycket spanska men man känner ändå känslan i musiken och sången. Colgando en Tus Manos är jag helförtjust i. Jag beställde två av Carlos Bautés skivor från CD-wow. Den första kom idag och jag blev överlycklig då de skickat "fel" version av skivan :) Jag skulle egentligen fått orginalutgåvan där han sjunger låten själv men fick istället nyutgåvan med 7 extralåtar inklusive duettversionen av låten som carlos gjort med Marta Sánchez. Just den version som fått mig att smälta. otroligt bra.
Steely Dan är en grupp jag upptäckte i samband med att Michael JacksonsBillie Jean var en hit. Många artister mixade den med olika låtar och jag fastnade för Clubhouses mix mellan Billie Jean och Steely DansDo it again. Upptäckte sedan en samlingsplatta med Steely Dan i min favoritbutik Tiffany Record Store i Enköping, en butik jag besökta dagligen och älskade. Jag lyssnade på skivan och föll direkt. Så enormt mycket bra musik och helt enkelt så fantastiskt underbart bra. Fantastiska melodier och riktigt välgjord musik som föll mig direkt i smaken. Köpte den och sedan alla andra av Steely Dans skivor på LP ifrån Ginza. En del skivor lyssnade jag mer på än andra men den låt som nu är min favorit missade jag ursprungligen. Det var min dåvarande flickvän som fick upp mina ögon för Babylon sisters. Vi skulle bila till England och hon hade då spelat in mixband med musik från olika Cd-skivor jag hade. En av dem var en annan greatest hits än den jag först köpte på LP. Min dåvarande flickvän valde skivor på måfå och tog en låt från dem utan att egentligen veta vad det var för låt. Ett spännande sätt att få ihop ett band med låtar man annars inte lyssnade mycket på.
Efter den semestern älskade jag denna låt och jag gör det än idag. babylon sisters är en av de bästa låtar som gjorts. Nästan allt med Steely Dan är bra och jag kommer att återkomma till dem. Lyssna och njut... ni kommer inte ångra er.
I början av 80-talet kom en hel del underbara sommarplågor från England, låtar som man för alltid förknippar med sommar. Style Council och Dream Academy är två exempel på grupper som gjorde sådana låtar. Men de som gjorde det bäst och som gjorde en låt jag älskat ända sedan 1982 så den kom var The Lotus Eaters. The first picture of you var den mest spelade låten på engelsk radio 1983 och även i Sverige blev det en liten hit. Tror dock de flesta här hemma glömt bort den nu men för mig väcker den alltid känslor från de första somrarna som tonåring och den frihet och glädje jag då kände.
Den fungerar även när det inte är sommar. Nu när jag lyssnar på den en sen vinterkväll är den som en mjuk filt som sveper in mig och värmer mig och mitt hjärta. Detta är pop då det är allra bäst.
Som den trogna bloggföljaren vet så gillar jag spansk musik. Kanske för att det får mig att längta tillbaka till varma, sköna, trevliga Spanien!? Men även för att det ofta är fruktansvärt bra och många har riktigt bra röster. Jag har lyssnat på en hel del spanska artister för att hitta skivor jag kan köpa nästa år då jag räknar med att besöka Spanien igen och då fann jag Rojas. Jag vet inget om honom men bra är det :)
Riktigt skön röst och skön, lite lugnare musik. Hela skivan är bra och kommer bli ett givet köp.
Fairground attraction slog igenom med låten Perfect 1988. Jag tyckte att låten var Ok men det var ingen direkt favorit. Jag vet inte vad som fick den att fastna och vad som ledde till att jag köpte CD:n. Tror det kan ha varit för att en tjej jag gillade spelade och pratade om de hela tiden, men det var så länge sedan så jag kanske minns fel. Perfect är nu en låt jag fortfarande gillar men den var långt från bäst på CD:n. Tidigt fastnade jag för låten Clare. Även här vet jag inte varför. Kanske för att Eddi Readers röst aldrig låtit så bra som den gjorde i den låten eller för att det helt enkelt är en fruktansvärt bra låt. Hela skivan "First of a million kisses" ligger mig varmt om hjärtat och är en sådan skiva jag aldrig kan lyssna klart på. Nästan varje låt är så bra att jag spelar om låtar direkt efter jag hört dem och då hinner jag aldrig komma till slutet av den :)
CD:ns omslag (som ni ser upp till vänster) kläds med en bild av den fantastiska fotografen Elliott Erwitt. Bilden i orginal kan ni se här: http://theonlinephotographer.typepad.com/.a/6a00df351e888f88340120a6c485e0970b-800wi
Jag hade en granne när jag var ung som alltid köpte LP-skivor med artister som ingen annan kände till. Ibland tror jag att han gjorde det mer för att vara speciell och udda än för att han verkligen gillade musiken. Trots detta lyckades han ibland hitta riktigt bra musik; Fixx, Blanket of secrecy och Planet P för att nämna några av de riktigt bra artisterna.
Planet P leddes av den förre Rainbow-medlemmen Tony Carey (som senare hade en solohit med A fine, fine day som kommer med i bloggen längre fram). I början av 80-talet gjorde de två skivor som var helt OK. Ser på Wikipedia att de gett ut tre skivor i slutet av 00-talet men de har jag inte hört. Why me? var deras stora hit och för mig är detta en av 80-talets allra bästa låtar.
Marie Fredriksson är och har alltid varit bättre solo än i Roxette. Vemodet och känslorna i hennes sånger är fantastiska. Allt hon gjort är definitivt inte bra men skivan Den ständiga resan innehåller en del otroligt bra låtar. Kanske beror mina känslor om den skivan på var jag befann mig i mitt liv?! 1992 var ett år då mycket hände och en stor del av mitt liv var vemodigt. Maries skiva passade mig bra just då och nu då jag återfunnit den så kommer känslorna tillbaka. Sedda med lite distans så känns de bättre än de gjorde då. Mellan sommar och höst får denna gång illustrera denna skiva men det finns fler pärlor på den. Marie Fredriksson – Mellan Sommar Och Höst
Michael har en fantastisk röst som man hört köra ofta utan att vara medveten om att det är en storstjärna som körar. Han har medverkat på skivor med Steely dan och Mauro Scocco mfl. Han är fd medlem i Doobie Brothers, ni vet, de med Long train running (som kommer senare i bloggen :) ).
Han har en djup, skön röst och även om han numera inte sjunger så mycket westcoast så är han en sångare som gjort mycket bra i den genren.
Bäst är I keep forgettin´ som är en av mina westcoastfavoriter. låten samplades av Warren G och Nate Dogg i deras låt Regulate, som ju var en hit för en hel del år sedan.
Förra årets favorit på Spaniensemestern. Pignoise är ett rock/punkband från Spanien som hade en dunderhit med Estoy enfermo. En låt där de hade hjälp av Melendi, en annan bra och populär spansk artist. Jag slås ofta av att så många spanska sångare har så bra rockröster. Men behöver inte förstå vad de sjunger, det låter förbaskat bra ändå.
Sångaren i Pignoise, Alvaro, kunde vi lika gärna ha sett i toppmatcher på TV:n då han var lovande fotbollspelare i getafe och Real Madrid. men en skada stoppade karriären och under rehabiliteringen lärde han sig spela gitarr och nu gör han så här bra musik :)
Plötsligt kom denna 80-talslåt in i skallen på mig. Modern Romance är en grupp de flesta i Sverige har glömt, om de ens hörde talas om dem. De hade små hits med låtar som Ay ay ay ay moosey och Everybody salsa och det var just med dessa lite latinska rytmer och en hel del trumpet som de byggde sina låtar. Dessutom var de tidiga med en sak som kom starkt på 80-talet och som nu hörs hela tiden på radio; man rappade. Men endast på denna låt som består av två delar, först Nothing ever goes the way you plan och sedan övergår den till Queen of the rapping scene.
Det var något speciellt med Modern Romance. Något utöver bra rytm och bra sångare. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det men bra är det :)
Ännu en Pages-låt. Musik blir inte bättre än Westcoast och Westcoast blir inte bättre än Pages. och Only a dreamer är en alldeles förträfflig representant för Westcoastmusiken. Det är en av de där låtarna som jag aldrig kan lyssna mig trött på. Varje gång jag lyssnar på hela albumet så fastnarjag på Only a dreamer och lyssnar på den flera gånger innan jag går vidare.
Underbar musik, perfekt produktion och Richard Pages sköna röst. Så här ska musik låta :)
När man pratar isländsk musik så känner de flesta bara till Björk och eventuellt hennes gamla band Sugarcubes. Men det finns mycket mer. Skönsjungande Emiliana Torrini t.ex. Hennes skiva Fisherman´s woman är fantastisk och jag återkommer kanske till den i bloggen. Även Jakob Magnusson måste nämnas då man pratar isländsk musik, han gjorde en mycket bra westcoastplatta där Graydon, Champlin mfl. storheter medverkade.
Men.. de som jag har detta inlägg för är den första gruppen från Island som jag kan påminna mig att jag hörde. Mezzoforte är ett instrumentalt jazzfunkband vars första hit, Garden Party, kom redan 1983 och idag, snart 30 år senare, är den lika bra och skön.
Den finns inte på Spotify utan spotifylänken går till en senare Mezzofortelåt som också är bra :)
Många grupper har hämtat influenser från Westcoast utan att vara renodlade westcoastband. Ett av dem är skotska Danny Wilson (ja, det är en grupp). Gruppnamnet är taget från en film med Frank Sinatra. De spelade en melodiös pop med fina slingor och skön sång. Bl.a. i denna låt, Steamtrains to the Milky way, så hör man hur viktig själva musiken och musikinsticken var för denna grupp. Riktigt bra.
En annan Westcoasthjälte som passar bra en regnig söndag eftermiddag är Marc Jordan. Hans unika röst och superba laidbackmusik är en fantastisk kombination. Hittade honom av en slump då jag läste tips på oumbärliga westcoastskivor att äga. Köpte hans två första och tyckte det var bra men skivan med Dance with me är IMO klart bäst och tyvärr har jag den bara på LP :(
Lägger till 2 låtar med Marc Jordan då jag inte hittade Dance with me som video.I´m a camera är hans mest kända låt och den är också bra :)
Pages är de stora westcoastfavoriterna. Gruppen består bl.a av sångaren Richard Page (vilken otrolig röst) och de blev sedan Mr Mister (ni vet...de med Broken Wings). Pages 3 album är alla klassiska westcoastskivor och jag kommer ha med fler av deras låtar längre fram. Caravan var en låt de gjorde med japanske artisten Kitaro och den var ledmotiv till någon japansk serie 1983. Jag hörde den på 80-talet men den har fallit lite i glömska hos mig. Tänk vilken fantastisk tur att jag hittade den igen och kan dela den med er. Fantastiskt bra.
När jag ändå är inne på 80-talsmusik så kan jag dela med mig av det bästa synthbandet från den tiden. Jag var ganska ensam i min bekantskapskrets att överhuvudtaget känns till Talk Talk. Alla som gillade synthmusik lyssnade på mer kända grupper som Visage, Depeche mm. Talk Talks musik passade mig bra. Har som sagt alltid haft en dragning till mörkare, deppigare musik och Talk Talk var inte lika poppiga som många andra. De hade dessutom de allra snyggaste och bästa synthslingonra. Lyssna på Have you heard the news så får ni höra. En bortglömd pärla. En fantastisk låt med en text som intresserar mig. Texten står med under youtubeklippet om ni ser den på youtube.
Norska gruppen Fra Lippo Lippi har tillhört mina favoriter ända sedan den dagen jag klev in i en liten skivaffär i Enköping och hörde Angel för första gången. Det var 1987 och jag kan inte fatta att låten är 23 år gammal, för jag älskar den än. Perfekt pop, så bra det kan bli IMO.
Hela skivan, Light and shade, är i mitt tycke perfekt och en kandidat till min topplista över bästa album genom tiderna.
Även skivan efter innehöll ett par bra låtar men så bra som de var 1987 blev de aldrig igen.
Murcianerna Funambulista måste vara med igen på bloggen. Här med debutsingeln Cosas que no quise dercite. En låt som växt på mig, liksom allt med Funambulista. Nästa sommar hoppas jag återkomma till Spanien och då kommer jag köpa det som finns med dem. Här hemma finns ju inget.
Christopher Cross är en sångaresom tangerar Westcoast men passar bättre i en genre man kan kalla soft-rock eller liknande. Otroligt mjuk och bra röst har han iaf :) Han är mest känd för hans ledmotiv till filmen Arthur. En låt ni säkerligen hört även om ni inte kan placera den just nu "if you get caught between the moon and New York city" kanske får er på rätt spår :)
1983 köpte jag hans LP Another Page då den kom för att jag gillade låten All right. Men redan på första genomlyssningen fastnade jag för den lugna Think of Laura. Av texten förstår man att den handlar om en kvinna som gått bort. Cristopher Cross har berättat att Laura var hans dåvarande flickväns roommate på college som tragiskt sköts ihjäl. Lauras föräldrar var på besök hos dottern och hon satt i baksätet på bilen då hon träffades av en förlupen kula som avfyrades över ett kvarter därifrån.
Cross skrev låten som tröst till flickvännen och det är hon som är med på skivomslaget.
När jag var liten älskade jag Maritza Horns skillingtrycksskiva och då framförallt Lasarettsvisan. Ofta har texter som är sorgliga eller deppiga legat mig närmast och där passade den in. Dottern Melissa har även hon en sorgligare stil i många låtar. Lät du henne komma närmre är ett exempel på det, en låt om osäker kärlek som jag tycker är väldigt vacker.
Melissa liknar dessutom en av mina allra närmaste vänner utseendemässigt :)
Sveriges bästa röst den tillhör Sara Isaksson. En fantastisk sångerska som skulle kunnat varitmycket mer känd om hon bara satsat på det. Tillsammans med Rebecka Törnqvist gjorde hon en makalöst bra skiva där de tolkade Steely Dan (en av mina favoritgrupper). Det de gjorde med låtarna och det sättet de sjöng dem på (särskilt Saras sång på Fire in the hole) är värd skivans pris och mer.
Saras fina röst kan ni höra som bakgrundssångare ibland. Då lyfter hon verkligen låtarna som hon gör på Lars Winnerbäcks Jag är hos dig igen.
Mina favoritsånger med Sara är två tolkningar hon gjort av Uno Svenningsson. Farväl blir i hennes version så vacker, så vacker. Den finns ingen video till så jag ger er den enbart på Spotify. Videon blir ovan nämnda Winnerbäcklåt där Saras sköra röst får mig att smälta. Den lägger jag även en spotifylänk till.
Ännu ett inlägg med spanska Celtas Cortos. Förra gången var det deras version av Fisherman´s blues jag skrev om. Nu blir det istället deras spanska version av Dexy´s midnight runners Come on Eileen. En gammal favoritlåt som blir riktigt bra i denna nya tappning. Lyssna och njut.
Jag hade turen att få se Flo Rida på Lilla Hotellbaren ifjol. En vän vann biljetter till en showcase och det var fantastiskt kul. Otrolig scennärvaro och alltid ett leende på läpparna, både hos Flo Rida och publiken. Alltid kul att se artister på lite mindre ställen. Det blir mer personligt och ger möjlighet till närmare kontakt. Club can´t handle me har David Guetta som producent och kanske den allra bästa av honom då den växer ju mer man hör den.
Tro inte att jag delat med mig av alla spanska favoritlåtar än, det finns många mer :) Här är en låt som spelades mycket på radio i somras. Jag letade efter skivan där men visste inte förrän jag kom hem att det var Alejandro Sanz. Han har hållt på länge och tyvärr hör vi för lite spansk musik i Sverige annars hade fler känt till honom. Man kan njuta av bra musik utan att kunna språket till fullo. En del italienska artister har ju fått hits i Sverige, dags för fler spanjorer nu :) Nuestro amor sera leyenda är iaf en låt som skulle kunna slå överallt.
Direkt efter att jag skrivit klart förra inlägget så började jag se en film och då dök denna sång upp. Självklart blev jag då lite nostalgisk igen :) Greg Kihn band är mest kända för låten Jeopardy men The break-up song som kom något år tidigare är mycket bättre och var en av mina favoritlåtar under många år. Har inte hört den på 10-15 år men så dök den upp i filmen jag såg och genast fastnade jag för den igen.
Den finns tyvärr inte på spotify men videolänk finns :)
Nä, nu får det vara slut på nostalgin och istället återgår jag till ytterligare en fantastisk spansk låt. Hörde och såg denna ett par gånger i somras och den fastnade direkt. Lagom skön sommarpop med latino och jazz influenser. Jag gillar även videon. Juan Luis Guerra är ingen jag kan så mycket om heller men då han finns på spotify mm så är han kanske värd att utforska :)
Tommy Tutones837-5309/Jenny var en stor favorit hos mig. Tyvärr blev den inte samma hit i Sverige som i många andra länder. Låten håller än och är väl värd att upptäckas av er som missade den då. Telefonnumret var ingens särskilt men fortfarande ringer många fans numret för att se vem det går till. Vilket retat upp ett par innehavare av numret :) Ett tag hade exempelvis en polischefs dotter detta nummer i New York och han var inte så glad på gruppen.
Såg som sagt film idag, Grown ups, som var helt OK. Där spelades denna låt från slutet av 70-talet som var en favorit för mig då jag var liten. Upptäckte ett par andra Bob Segerlåtar då jag letade efter denna och ett par var bra och ska lyssnas vidare på.
Tyvärr finns ingen Spotifylänk till hans låtar. Men vill dela med mig den ändå. Det finns ingen officiell video till Rock and roll never forgets men ni kan höra den iaf :)
Under dagen kommer några inlägg med låtar från den period i mitt liv då jag gillade lite rockigare musik, när jag var ca 10-12 år. Det var då början av 80-talet och det kom mycket bra musik då. Idag känns inte låtarna lika rockiga som man tyckte att de var då. Tiderna förändras.
Orsaken till dessa inlägg är att jag idag såg en film där en av låtarna var med och det fick mig att minnas :)
Det var dock inte denna låt som är Scandals debutsingel. Måste ha hört denna på Poporama eller liknande för jag har singeln hemma. Den är lika bra idag.
För ett par år sedan tog jag med min far till Vårfrukyrkan i Enköping. Detta för att Sofia Karlsson skulle uppträda och hon hade nyss gett ut sin skiva med Dan Andersson-tolkningar och min far är en Dan Andersson-fan. Det var en fantastisk konsert. Den lilla Sofia med den mäktiga rösten som lyftes än mer av den nedlysta kyrkolokalens akustik. Innan visste jag inte mycket om Sofia, efteråt är hon en av mina favoriter bland svenska sångerskor. Gamla Stan är den vackraste av hennes egna sånger.
Dags för mer av mina favoriter Fito y Fitipaldis. Lyssnar just nu igenom alla deras skivor och då jag börjar med den nyaste så har jag hittat ännu en låt från den. Denna gång är det inledningsspåret, tillika titelspåret, Antes de que cuente diez. En utmärkt inledning på en bra skiva. Liksom på de flesta låtarna på skivan är det en hel del saxofon med. Kul då det används för lite i rockmusiken, bortsett hos Springsteen.
En av de allra bästa westcoaströsterna tillhör Warren Wiebe, eller tillhörde kanske man ska säga. Nu i oktober är det 12 år sedan han tog sitt liv och det är 12 år som världen inte fått höra hans underbara röst.
Warren såg ganska anspråkslös ut och ser man bara en bild kan det vara svårt att förstå vilken otrolig röst som gömde sig där inuti.
Jag själv hade aldrig upptäckt Warren utan Björn som hade affären Marvel Raukarna i Gamla stan. Han fick mig att köpa en massa bra Westcoast. Skivan där låten Roxann ingick var en av dem jag köpte. Och det ångrar jag inte. Hela skivan är kanon.
Att det står Jay Graydon så beror det på att han gjorde ett par skivor med sitt eget material och lånade in sångare, bl.a. Warren på denna.
Ett av mina stora favoritband genom tiderna är Prefab Sprout. Svårt att sätta fingret på just vad som gör dem så bra men musiken får mig verkligen att njuta. Några av de allra bästa poplåtarna som gjorts har kommit från denna grupp.
Började gilla dem efter att jag fått ett videoband av en bekant i England. Det var en video med top-40 låtar från mitten av 80-talet och Prefab Sprouts låt When love breaks down var den jag spelade mest :)
Här har jag valt ut A life of surprises som är en av deras bästa låtar. Lyssna och njut :)
Kim Carnes är mest känd för brottarhiten Bette Davis eyes men från samma skiva kommer den låt som jag tycker är hennes bästa, Mistaken Identity. Nu är jag ingen jättefan av Kim men jag tycker hennes raspiga röst är kanon och har en personlighet som ofta saknas numera. Kim Carnes är iaf värd att återupptäcka för alla oss som hörde henne på 80-talet (eller tidigare). Som ni hör på Mistaken Identity så är musiken ganska tidlös.
Återigen ingen officiell video att finna.
På samma gratiskonsert som Taxi uppträdde så spelade ett annat bra band, Funambulista. Väl live tyckte jag de var lite tråkiga men det berodde kanske på att jag inte hört den tidigare. Efter att hört mer av dem så inser jag att de är riktigt bra :) Här är en låt som heter som de gör, Fubambulista alltså. unambulista betyder lindansare. Varför gruppen heter så vet jag dock inte.
Ingen officiell video finns till denna låt så jag tar med liveinspelning från just den konserten jag såg.
Kenny Loggins gillar jag. I Sverige är han mest känd för Danger zone från filmen Top Gun eller titellåten till Footloose. Men ingen av de låtarna är typsik för hans musik, som ligger lite åt westcoasthållet. Eller gjorde iaf, för på senare år har han ändrat sitt sound en del. Han är fortfarande bra dock. :) Heartlight handlar (om jag informerats rätt) om en skola i kalifornien och första raden i låten är vad en av barnen sade då Loggins frågade vad som var bra med skolan:
Ståendes på Media Markt i Cartagena så föll min blick på ett CD-omslag som verkade lockande. Jag snabblyssnade genom skivan och inte bara omslaget fick mig fast utan även musiken. Gruppen hette M Clan och det visade sig att det var ett lokalt band från den underbara staden Mucia. favoriten från skivan är Espantapajaros (som betyder fågelskrämma). Återigen riktigt bra spansk musik med en bra sångare och som är värd att slå lite mer i den ickespansktalande delen av världen.
Lite mer Westcoast. Denna hörde jag av en slump när jag pluggade i Linköping. Var inte inne i min värsta Westcoastperiod då men denna satte igång det hela igen. Baby come back är en låt som alltid får mig att koppla av och bara vilja lyssna på mer och mer westcoast. Sångaren i Player har fantastisk röst. Tänk att man gjorde så här bra musik 1977 :)
Stora spanska favoriten i somras förutom Fiti y los Fitipaldis var Estopa. Låten El Run Run hördes mycket på radion men då de sällan säger vilka låtarna är på reklamradio så krävdes det hjälp av min vän (som kan lite spanska och skrev ned textrader ut låten) och google för att hitta denna. Dessutom är detta en version som bara finns på Estopas 10-årsjubileums CD. Orginalet kom för några år sedan men då sjunger sångaren själv. Nu har Estopa tagit hjälp av Rosario, som tydligen är ett stort namn inom latinomusiken.
Fantastisk bra lår är det iaf och den innebär många minnen för mig.
Jag kan inte hjälpa det. We no speak Americano gör mig fruktansvärt glad. Dessutom påminner den mig om den underbara sommarsemestern jag hade i år. Denna hördes överallt, även nattetid de nätter drive-in-bion i närheten körde någon typ av disko/nattklubb och störde nattsömnen från 3 på natten till 8 på morgonen.
Lägger även en länk till låten som Yolanda be Cool samplade musiken ifrån. Inte bara musiken iofs, man har även tagit vissa textrader rakt av ifrån orginalet från 1956.
Måste tipsa om en favoritgrupp från 90-talet. Belgiska syskonduon K´s choice (eller The Choice som de hette från början) gjorde många riktigt, riktigt bra låtar. De allra flesta hade bra texter som många gånger var underfundiga och hade mening. Kommer ihåg första gången jag hörde den Not an addict. Redan under den intensiva inledningen fastnade låsten och sedan dess är det en av mina absoluta favoriter.
Såg att gruppen efter många års uppehåll släppte en ny skiva i år. Den måste jag lyssna på.
Och denna måste ni lyssna på och lyssna gärna på K´s choices texter.
Inlägg med samma låt med två artister :) Jag har gillat Waterboys sedan jag hörde Whole of the moon 1995, men det var 1998 med skivan Fisherman´s blues som jag verkligen fastnade.
När jag var i Spanien i somras så hörde jag låten Fisherman´s blues på radio och började sjunga med i bilen. Men insåg snabbt att det sjöngs på spanska :) Versionerna är otroligt lika och den spanska, som görs av Celtas Cortos, är alltså mycket bra den med. Celtas Cortos har gjort fler bra låtar med folkmusik-feeling. Lyssna på dem.
Jag ger er båda som Spotifylänkar och den spanska som youtube-klipp.
Kul att Waterboys fått en hitlåt igen :)
Jag spenderade en tid i Australien 1994, vilket bl.a. innebar att jag såg hela Sveriges makalösa prestation i fotbolls-VM via TV därnere. Svenska framgångar ledde till att jag och de svenskar jag umgicks med blev populära och bjöds på drinkar :) Annars tyckte folk mest att vi liknade Ace of base, som var stora då.
Överallt hörde man anars Frentes version av New Orders låt Bizarre love triangle. En fantastiskt bra version som jag tycker slår orginalet med hästlängder. Låten var inte med på deras album så jag köpte bara singeln. Albumet hittade jag sedan i ett ställ med begagnade CD-skivor i en butik i Bollnäs. Med tanke på att "ingen" känner till Frente! i Sverige så var det en otroligt kul slump :)
Ingen spotifylänk finns så ni får hålla tillgodo med videon i halvkass kvalitet.
